Islandshästen

Islandshästens historia kan spåras tillbaka till 800-talet, då nybyggarna förde med sig hästar bland sina husdjur. I gamla källor förekommer en hästras som levde i norra Europa för över 1000 år sedan och kallades "Equus scandinavicus". Ättlingar till de första hästarna i rakt nedstigande led lever på Island än i dag, där rasen har bevarats på grund av landets speciella läge. Idag finns det ingenting som tyder på att det skulle ha införts fler hästar till Island efter 1100-talet. Det har gjort att dagens islandshäst genom isoleringen från främmande blod och de hårda livsvillkoren har bevarat sina fem ursprungliga gångarter; skritt-tölt-trav passgång-galopp, och sin styrka.

Islandshästen har varit oumbärlig för islänningarna i århundraden. De använde sina starka små hästar till all transport och arbete på ön. Deras islandshästar bar hem höet, varor från handelsplatser, byggnadsmaterial till gården och så vidare. Sjuka och sårade fraktades på släpor och de bar likkistor till kyrkan. På somrarna brukade hästarna bilda karavaner vid de långa transportsträckorna för att till exempel hämta fisk vid kusten. Hästen var det enda färdmedlet och den gjorde allt. Det var först vid sekelskiftet 1800- 1900-tal som vagnar och kärror kom till Island, och en generation senare kom också bilar och bussar.

Under hedendomens dagar var den djupt respekterad och liksom jätten fick den en stark ställning i den nordiska mytologin. Mytologierna lever kvar i det dagliga livet i namn på hästar och hästklubbar.Islandshästen omnämns ofta i de isländska sagorna där den spelar en viktig roll i vikingarnas stridståg. En god häst värderades högt och den fallna ryttaren kunde rentav begravas bredvid sin häst i en hjältegrav.

Hästen används fortfarande i fårskötseln, för fåren går på bete långt ute i obygden. Turismen drar nytta av islandshästens goda egenskaper som ridhäst i växande grad och på många platser finns i dag möjlighet att delta i hästsafarier.Hästen är en oskiljaktlig del av det isländska landskapet, och på landsbygden får den beta fritt i stora hjordar. Bara vintertid förs den till bebyggelsens närhet.

Exteriör
Medelmankhöjden på en islandshäst är 132 cm. Islandshästen har fem gångarter, förutom skritt, trav och galopp har den också tölt och passgång.
Huvudet skall vara proportionerligt i förhållande till kroppen och varken vara för litet, för grovt eller för tungt. På en medelstor häst bör längden på huvudet vara ca 60-65 cm från nacke till mule. Huden på huvudet skall vara tunn och ha fint hår. Huvudskelettets ben skall vara fina men ändå skarpa och välmarkerade och tänderna skall varken ha över- eller underbett. Det är önskvärt främst för hästens hållnings skull att avståndet mellan ganascherna är stort och att käkbenen är tunna.Vidare skall huvudet ha rak noslinje, bred och flat panna, tunna spetsformade och uppåtriktade öron,skarpa ögonbrynsbågar,stora näsborrar, stora uttrycksfulla och helst mörka ögon.
Halsen skall vara lång: minst 60 cm från manken fram till nackben vid medelrest hållning, vara högt ansatt och ha en god resning. Det är önskvärt att de främsta halskotorna bildar en båge så att halsens överlinje blir något välvd. Långa och inte alltför stupande bogar, varken för trångt eller för brett bröst och en hög och skarp manke, varken för lång eller för kort rygglinje. Höjdskillnaden mellan mankam och sadelläge skall vara 8-10 cm.
Korset skall vara långt, aningen brett, något stupande och muskulöst. Bäckenet ska luta ca 35-40° (linje från höftben till lårbensspets). Lårbenet skall bilda en vinkel på ca 100° mot bäckenbenet. Svansen skall varken vara för högt ansatt eller vara inklämd.
Torra ben med välmarkerade senor som är hårda och klart avgränsade från skenbenet. Det är önskvärt att underarmen är lika långt som skenbenet, kotan och hoven tillsammans. Helst skall benen vara varken för smala eller för breda men lederna kan gärna varabreda, särskilt i hasleden.Medellånga kotor ger både elasticitet och styrka och kotlinjen skall vara obruten fram till hoven. Raka benaxlar både fram och bak. Dock står ofta islandshästar något tåvid i fram och är hastrånga. Detta är ingen större nackdel för hållbarheten och prestationen om det inte är väldigt mycket. Storleken på hovarna skall vara proportionerliga till hästens storlek och de skall ha en välutvecklad välvd sula och friskt vägghorn.
Islandshästen kan ha många olika färger; musblack, brunblack, rödblack, svartbrun, brun, fux, bork, skimmel, skäck och fux.
Islandshästen utvecklas sent och man skall inte påbörja inridningen förrän vid 4-5 års åldern. Men den lever också länge och kan arbeta upp i 30-årsåldern. Den hittills äldsta islänningen blev 54 år gammal.